Jag har bott i den här staden i lite mer än fem år. Jag vill nästan gå så långt som att säga att Göteborg är min stad. I Kristianstad visste många vem jag var, men väldigt få brydde sig. Här vet väldigt få vem jag är, men många av de som vet, som känner mig, bryr sig. Jag känner mig mer hemma här, och sedan jag kom hit har mitt liv blivit så väldigt mycket bättre, och på ett sätt har jag Göteborg att tacka för det. På fem år har jag åstadkommit och upplevt mer än jag någonsin vågat hoppas på. Hur kommer det sig då att jag ändå inte känner mig helt nöjd?

För lite mer än fem år sedan fick jag frågan ”Vad gör du om fem år?”. Jag svarade att jag skulle jobba med något inom design, utan att veta vad jag egentligen menade med det. Fem år senare kan jag konstatera att jag designat logotyper, öletiketter, grafiska profiler, inbjudningar, affischer, filmer, och inte minst, ett eget företag. Mannen som ställde frågan heter Marcus Waser, och var senare den som såg till att jag antogs till KY-utbildningen Computer Graphics Design på Hisingen, en utbildning som gjorde att jag packade väskorna och flyttade till Göteborg. Och även om svaret jag gav inte var vad han hoppats på, så gjorde jag ett så pass gott intryck att jag där och då banade vägen för hela min framtid.

Fem år senare måste jag nypa mig i armen, och samtidigt försöka greppa vad det är jag åstadkommit. I september 2009 satt jag i en datorsal med 23 främmande människor och kämpade för att göra en 3D-snögubbe. Jag hade inte en susning om vad jag gjorde. Kände mig malplacerad och bortkommen. Jag kände ingen. Visste inget om branschen. Kunde inget om programmen vi jobbade i. Hade inga kontakter. I november 2014 sätter Foo Fighters ord på de känslor jag har om de senaste fem åren: Pay no mind, now ain’t that something? Fuck it all! I came from nothing. I’m Something from Nothing.

Så vad skulle jag säga om alla lyssnade?

Fråga dig själv var du vill vara om fem år. Överträffar du det, var nöjd! Och sikta sedan ännu högre under nästa femårsperiod. Jag sa att jag skulle jobba med design. Fem år senare har jag startat och hållit ett företag vid liv. Jag har gift mig med min bästa vän, funnit nya kontakter och skaffat vänner för livet. Jag har berört tusentals människor med saker jag skapat ur intet. Jag har inte blivit rik på ett ekonomiskt plan, men jag har givits möjligheten att belysa situationen för människor som har det svårt, och för mig räcker det mycket längre än den ekonomiska vinningen. Och om fem år ska mitt arbete ha hjälpt människor i utanförskap till ett bättre liv.
Jag kommer även ha sjösatt ett projekt med syftet att förstärka kärleken mellan människor, under namnet Everlust.

Kom ihåg var ni hörde det först, om ni nu har lyssnat.