Likt ett djur som framträder ur dimman, blottläggs alla dina sinnen framför henne.
Du spärras upp, och släpper in alla intryck.
Du svävar.
Ljuset svämmar över i dina tomrum, och tystnaden överröstar alla oroande tankar.
Med bedövande lätthet sjunker hon in, slår sig till ro.

Sammetslen är vinden som omfamnar hennes knutar.
Likt sprickande spegelglas sträcker sig sjöns blanka fingrar mot hennes bryggor, som för att söka tröst.
En bruten reflektion.

Likt ett djur som framträder ur dimman, blottläggs alla dina sinnen framför henne.
Och när du vänder henne ryggen, har dimman redan lättat.