Ganska tidigt i mitt liv stod det klart att jag inte skulle bli något särskilt på det idrottsliga planet. Självklart levde drömmarna kvar i flera år, ändå, och gör väl så fortfarande. Men det visade sig ganska tydligt att det var storebror Svensson som fick med sig bollkänslan, det taktiska kunnandet och lagmoralen med blodet och bröstmjölken. Det blev inte särskilt mycket över till mig av den varan, tyvärr. Vad som blev över mer än överkänslighet mot gluten och laktos vet jag inte riktigt än, men jag kämpar hårt för att ta reda på det.

Hur som helst så finns det ju andra sätt att synas inom idrottens värld, och förra veckan rådde det inga tvivel om att jag och brorsan Kristoffer stod i rampljuset i såväl dagspressen som på nationell tv och på fotbollsplanen. Det kändes som en minirevansch efter debaclet med Svenska Spel-tävlingen ifjol, även om det så klart inte har något med förra veckans händelser att göra. Men om jag tyckte att 2012 var ett misslyckande på det idrottsliga planet så verkar det som att 2013 kan bli ett fantastiskt idrottsår för bröderna Svensson när vi summerar i december.

Vad var det då som hände förra veckan, egentligen? Vi tar det i kronologisk ordning, för enkelhetens skull. På torsdagen var det inspelning med Klackar & Grejer som vanligt, och gästerna Moestafa El Kabir och Pontus Kåmark levererade, precis som väntat. Framgångskonceptet Klackar & Grejer hade veckan innan snappats upp av GT, och visas sedan den 26e september på GT.se’s webb-tv. Och på fredagen förra veckan pushade man lite extra för programmet genom att viga hela framsidan av sportbilagan åt torsdagens avsnitt. Såhär såg det ut:

Jag fick göra framsidedebut i en av Sveriges största kvällstidningar, och tänkte att jag nu var familjens största idrottsprofil. Men bara ett dygn efter att pressarna på GT förevigat mitt namn på sin sportbilaga kontrade Kristianstadsbladet med ett helt uppslag inför Nosaby IFs sista och avgörande seriematch. Skulle man säkra kvalplatsen till division II för första gången i klubbens historia? Vem kunde besvara den frågan bättre än lagets kapten och trotjänare?

Några timmar senare hade Nosaby besegrat Tomelilla med 3-0, och matchens sista mål slogs in från elva meter av ingen mindre än storebror Svensson. Nosaby IF hade därmed säkrat sin kvalplats, och på lördag inleder man kvalet hemma på Nya Wallbjörka mot Vinberg. Om Kristoffer skulle leda laget till en historisk division II-plats så kan vi nog räkna med att man reser en staty på grusplanen framför loppishallen på Nya Wallbjörka. Klart var iallafall att Kristoffer inte bara hade kvitterat, utan även tagit ledningen när det gällde idrottsliga framgångar i familjen Svensson. Men veckan var inte slut.

Innan lördag hade blivit söndag kunde mitt lag, Liverpool FC, tämligen enkelt besegra Crystal Palace på Anfield, och därmed återta serieledningen. Brorsans lag, Arsenal FC, spelade på söndagen borta mot West Bromwich, och man fick kämpa hårt för att knipa en pinne på The Hawthorns. På bättre målskillnad klättrade man förvisso förbi Liverpool i toppen, men eftersom Liverpool samlade på sig flest poäng ser jag det som att jag kunde kvittera i brödrakampen – 2-2. Och veckan var ännu inte slut.

De som varit uppmärksamma på sociala medier och på Klackar & Grejers hemsida vet att jag sedan ett par månader tillbaka dokumenterar vardagen för en nystartad volleybollklubb här i Göteborg – Göteborg United. Bakom projektet står bland andra Victor Alexandersson, som för ett och ett halvt år sedan vaknade upp efter 66 dagars medvetslöshet, efter att ha varit kopplad till en konstgjord lunga på ECMO-avdelningen vid Karolinska Universitetssjukhuset. Victor är utan tvekan den mest envisa, viljestarka och levnadsglada människa jag någonsin träffat, och när han i söndags var tillbaka på volleybollplanen för sitt Göteborg United var det med en stor klump i halsen jag följde händelserna från sidlinjen. Även ett annat litet mediebolag var på plats för att dokumentera Victors återkomst, och här kan ni se hur deras reportage från matchen såg ut.

Även om det inte var mitt reportage så var jag där när det hände. Passade i stort sett fram till målet, gjorde Sportspegeln-debut på bästa sändningstid, och kunde därmed avgöra matchen med veckans sista spark. 3-2. Min största idrottsliga framgång någonsin. Men i idrottens värld räcker det inte att ha en bra vecka, det gäller att leverera vecka ut och vecka in. Just den här veckan och några veckor framöver hoppas jag att brorsan tar sin revansch och bidrar till att Nosaby IF spelar i tvåan nästa säsong. På planen kommer han tveklöst alltid vara bäst, jag får helt enkelt se till att vara bättre på den mediala arenan.

Kommentarer