Om man ska vara petig så har 2013 redan nått sitt slut, men eftersom jag påbörjade detta inlägg förra året, och eftersom det är en referens till en av Sveriges bästa fotbollsbloggar, så får rubriken helt enkelt kvarstå. På den där bloggen publicerade man under flera år en årskrönika i slutet av året, där man blickade tillbaka, hyllade, sågade och summerade året i text och bild. En årskrönika, helt enkelt. Jag vill därför på samma sätt summera året som gått genom att blicka tillbaka, hylla och såga i text och bild. En årskrönika, helt enkelt.

Förmodligen har alla redan hunnit tröttna på årskrönikor vid det här laget, och vill inget hellre än att blicka framåt, starta på ny kula, bli en bättre människa, eller vad det nu är folk gör när ett nytt år tar sin början. Men anledningen att jag ändå vill publicera mina egna nyårskarameller innan jag kickar igång 2014 är dels för att påminna mig själv om att det faktiskt hände en hel del fina grejer under det gångna året. Dels för att jag vid den här tiden nästa år ska kunna gå tillbaka och konstatera att 2014 slog 2013 på käften i underbarhet. Jag vill inte sätta någon onödig press på mig själv eller min omgivning, men 2014 kommer banne mig bli det bästa året i mannaminne, allt annat vore en besvikelse. Så, let’s get to it! Karamellerna följer varken kronologisk, alfabetisk eller gudomlig ordning, utan skevar och spretar på alla tänkbara sätt.

Årets espressobar – Bar Piccolino
Utan någon som helst konkurrens seglade Bar Piccolino, med musikaliska och Milan-älskande bröderna Reggiani vid rodret, hem denna hedervärda utmärkelse. Kaffe i världsklass, enögda fotbollsfantaster, fruktjuicer fruktigare än frukt, inspelningsstudio och en signaturvägg värd sin vikt i guld, fullmatad med autografer från världskändisar och dokusåpastjärnor. Och allt detta ryms på cirka fyra kvadratmeter vid Kungshöjd, mitt i Göteborg. Full pott!

Årets cykel – Ecoride
Vad gör det att kontoret ligger sex kilometer från bostaden, att man bor i en stad där det alltid blåser motvind, att spårvagnarna är knökfulla med människor och att det finns trängselskatt när man har en Ecoride? Det gör ingenting. Som ett skott tar jag mig fram längs gator och förbi torg, utan att bli andfådd eller svettig, och utan att behöva beblanda mig med särskilt många människor. När Ecoride uppfunnit cykeln som dessutom skyddar mot regn som faller underifrån samt gångtrafikanter med total oförmåga att se sig om kommer jag fria till dem. Se filmen jag gjorde till Ecoride här!

Årets låt – Fri till slut med Håkan Hellström
”Hälften av dom som kämpar går under, och hälften av dom som älskar exploderar”. Man behöver inte säga mer än så. Med Raccoon One blev jag fri till slut.

Årets öl – Klackabacken
2013 blev på många sätt mikrobryggeriernas år, och även om känslan är att 90% av alla nya bryggerier kommer vara puts väck inom tre år så är jag övertygad om att Klackabackens bryggeri kommer bestå genom årtionden. Det lilla gårdsbryggeriet utanför min hemstad Kristianstad fokuserade på att göra få sorter med hög kvalitet, och lyckades med varenda en av de fyra brygderna. Man fick mycket uppmärksamhet bland ölbloggare och hobbydrickare, och rankades på många håll som en av de bästa nykomlingarna på den enorma bryggerimarknaden. Och om 2013 var ett bra år för Klackabacken lär 2014 bli ett fantastiskt år. Kanske får vi se en tvättbjörn på någon av etiketterna i år…

Årets konsert – Glen Hansard
Även om 2013 var ett ganska dåligt konsertår för egen del så fanns det uppenbara höjdpunkter. Tiger Lou på Pustervik innebar en nostalgitripp tillbaka till de österrikiska alperna. Oskar Linnros på Trädgår’n hade säkert konkurrerat om utmärkelsen om jag inte tvingats lämna lokalen efter ett par låtar, for undisclosed reasons. Joel Alme levererade fantastiska toner på Liseberg, och Adam Reggianis korta men ack så vackra fiolkonsert på Tolvans julbord var tveklöst en av årets höjdpunkter. Men det var den skönsjungande irländaren från filmen Once som bjöd på årets konserthöjdpunkt. Det enda som saknades var låten som vann paret Hansard-Irglova en Oscar för bästa originalmusik, Falling Slowly, men i övrigt var upplevelsen fulländad. Och alla heter Glen i Göteborg.

Årets intolerans – gluten och laktos
Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna i all ära, men årets intolerans uppenbarade sig i min mage efter en hälsoundersökning på Sund o Smart i Nääs Fabriker. Tanken var att göra research inför ett dokumentärfilmsprojekt, och förhoppningsvis på köpet få ett svar på frågan om min uppblåsta mage och brist på energi. Svaret blev obefintlig magsyra, glutenintolerans, överkänslighet mot laktos och mjölkprotein samt natrium- och järnbrist. En total förändring av kostvanorna krävdes således, och det kändes som en liten uppoffring för att slippa gå runt med påse på magen inom några år. Ända tills jag insåg att öl innehåller gluten. Ridå.

Årets djurkändisar – Om kändisar vore djur
2013 hann knappt börja innan my main cat Johan Kaizer Persson frågade om jag var intresserad av att hjälpa honom blåsa liv i en gammal bloggklassiker han ägnat sig åt några år tidigare – Om kändisar vore djur. Jag har alltid tilltalats av den sortens humor, tyckte att det lät som en kul grej och tänkte att det nog inte skulle ta så mycket av min tid. Ganska snart hade det lilla sidoprojektet utvecklats till ett beroende, och behovet av uppmärksamhet och berömmelse behövde hela tiden näras, vilket ledde till att företaget åsidosattes under en dryg månad till förmån för mina femton minuter i rampljuset. I april lade vi ner projektet efter en månads inaktivitet. Då hade mer än 200 djurkändisar publicerats, vi hade fler än 4000 följare på Instagram och Facebook, och våra bilder hade uppmärksammats av bland andra Bingo Rimer, Soran Ismail och Navid Modiri.

Årets framsida – GTs sportbilaga 2013-10-04
I början av augusti frågade Joakim Geigert och Lars Haglund om jag ville hjälpa till med ljudet på deras fotbollsmagasin Klackar & Grejer, som skulle spelas in på ovannämnda Bar Piccolino. Två månader senare hade jag tagit bilden som hamnade på framsidan av GTs sportbilaga där magasinet uppmärksammades. Ett ögonblick av stolthet.

Årets fotbollsmagasin – Klackar & Grejer
Stenhård konkurrens i denna kategori, men utmärkelsen går till slut till Klackar & Grejer. Joakim Geigert och Lars Haglund lyckades göra ett fotbollsmagasin utan skitnödigt innehåll, med gött göteborgssnack och sköna gäster. Magasinet hamnade efter bara några avsnitt på såväl Fotbollskanalen som på GT.se, och det blir intressant att se vad som händer med formatet under årets Allsvenskan.

Årets omnämnande – PerezHilton.com
Ända sedan jag började jobba med film och grafik har jag förundrats över hur svårt det är att få reda på vem som faktiskt gjort alla de videor och filmer som finns överallt på nätet. Artisten, laget, företaget, jaget eller organisationen bakom filmen är alltid väldigt tydligt, men vem som faktiskt gjort jobbet framgår ytterst sällan. För mig har det alltid varit viktigt att framhäva alla som jag jobbat med under ett projekt, och som hjälpt mig att nå slutresultatet. På samma sätt har jag alltid önskat att de jag hjälpt framhäver mig när slutprodukten är levererad och kunden är nöjd med resultatet. Dels för att det skulle kunna generera nya uppdrag, dels för att det narcissistiska monstret i mig älskar att se sitt namn i tidningar och på nätet. Därför kändes det extra skönt när hårdrocksgruppen Bombus nämnde vårt hårda arbete med videon till låten Apparatus i musiktidningen Gaffa i september. Extra kul var det också att Emil Hero hyllade personerna bakom videon till låten Love i sin intervju med Radar Magazine i oktober. Omnämnandet med stort ’o’ stod dock skvallerbloggaren och tv-personligheten Perez Hilton för på sin hemsida, när vår video till tidigare nämnda Love länkades från PerezHilton.com. En ära, så klart.

Årets radiokupp – David Carlqvist, Carlqvist i P1
Förutsättningarna var dessa: varje sommar spelar jag och ett gäng andra glada grabbar en golftävling på en kvalitetsnivå som ligger något under Henrik Stensons. Tävlingen, som går under namnet Birdie Putt Invitational, gick i år av stapeln på Woodlands GK i Örkelljunga den 4-5 juli. Den i vanliga fall genomusle golfspelaren David Carlqvist, som varje år beklagar sig över att han har ett handicap som inte på långa vägar motsvarar hans spel, gick och vann tävlingen, en poäng bättre än undertecknad. Han erhöll för detta en traditionsenlig grön kavaj, en anskrämlig vandringspokal i form av en fågel, ett inramat diplom samt den ovärderliga äran. När David inte spelar golf är han Sveriges Radios utrikeskorrespondent i Kina, och under fyra timmesavsnitt i somras sände han i P1 sitt alldeles egna program, där han hade helt fria tyglar. Efter att ha pratat om kärleken till Kiss (rockgruppen, inte kroppsvätskan) samt sitt snus- och lakritsberoende under de två första dagarna bestämde han sig för att ägna delar av det tredje avsnittet åt golfen, som han konstigt nog ägnat stora delar av sitt liv åt. Det var också där, under avsnittets första skälvande minuter som kuppen ägde rum. Du kan lyssna på avsnittet här.

Nils Johan, som är en gemensam vän från gymnasiet, tänkte att han skulle få prata golf under två minuter i nationell radio, men blev alltså bortkopplad redan efter fem sekunder sedan han satt foten rakt i den välminerade ruff som David presenterat honom för. Snöpligt, men väldigt kul. David tog också chansen vid ett helt unikt tillfälle. Aldrig tidigare, och aldrig någonsin igen, kommer stjärnorna ställa sig i en sådan linje att en nässpraysberoende, inverterad handicap-myglare vinner en prestigefylld golftävling bara dagar innan han i nationell radio får prata om precis vad han vill.

Årets mest osannolika chain of events – David Carlqvist
Se tidigare kategori.

Årets bildkupp – Vinnarbilden från Birdie Putt Invitational
Cirka 20 bilder togs på den lycklige vinnaren från årets mest prestigefyllda golftävling. Denna var tveklöst bäst.

Årets cortège – Chalmers-cortègen
Som av någon märklig anledning stavas med grav accent. Jag vet inte varför, men jag har heller aldrig förstått mig på det franska språket. Det ligger säkerligen något studentikost spexigt bakom. Raccoon One fick äran att producera programsläppsfilmen till årets cortège, vilken kan ses här!

Årets stavning av Raccoon One – Racoone Won
När jag skulle välja företagsnamn tänkte jag att det gärna fick vara lättstavat. Det dröjde inte många veckor innan jag insåg hur förbannat svårt det verkar vara att stava till Raccoon. ”Två ’c’ två ’o'” blev den mest upprepade frasen när jag pratade med potentiella kunder, myndigheter och annat löst folk. När jag dessutom behövde bokstavera One insåg jag att det kanske inte hade spelat någon roll vilket namn jag valt. Människor är helt enkelt fullkomligt värdelösa på att stava. Eller så är det min skånska dialekt som sätter käppar i hjulet…

Årets antiklimax – SM-finalen i handboll
Ännu en kategori med tuff konkurrens. En av de starkaste konkurrenterna var den föreläsning på medicinska fakulteten i Stockholm, till vilken jag gjort en sex minuter lång film, gratis och helhjärtat, men som aldrig visades. Då hade jag till råga på allt kört till Stockholm för att filma hela föreläsningen. Tydligen hade två andra produktionsbolag också fått i uppdrag att dokumentera kvällen. Lanseringen av en av årets musikvideor kvalar också in här. Det riktigt bubblade i kroppen när vi efter en jobbig inspelning och hårt arbete med klippningen och efterbearbetningen skulle presentera videon för världen. Alla inblandade hyllade videon och superlativen verkade aldrig ta slut. Sedan kom lanseringsdagen, och videon försvann i glömska i samma ögonblick som den dök upp. Ingen av de inblandade ville sprida den, och på Facebook var intresset minst sagt svalt. Jag vet än idag inte hur det kom sig, men jag insåg åtminstone att jag inte har den blekaste aning om vad som tilltalar den stora massan.

Modern av 2013 års antiklimax blev dock SM-finalen i handboll mellan IFK Kristianstad och HK Drott. Finalen spelades den åttonde maj i Scandinavium i Göteborg. Kristianstads stora stolthet (IFK) besökte staden där Kristianstads ännu icke oupptäckta stolthet (jag) numera bor. Läget var för bra för att missa. Jag hörde av mig till IFKs marknadsavdelning och frågade om de var intresserade av en film där jag följde supportrarnas dag i Göteborg. Självklart var de det. Det var ju upplagt för fest. Hela staden färgades orange, och guldet skulle hem till Kristianstad. Under 59 minuter och 59 sekunder kändes det också som att det skulle kunna hända. Men i matchens sista sekund sköt Drott guldet till Halmstad, och feststämningen dog i samma sekund. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag slapp åka de långa milen tillbaka till Skåne i en av de sorgetyngda supporterbussarna, men grämde mig ändå över att jag nu hade en natts arbete framför mig, där jag skulle skildra en dag som hela Kristianstad ville radera ur minnet. Resultatet blev en hyllning till de trogna och högljudda supportrar som var en stor bidragande orsak till att IFK nådde hela vägen till finalen i Göteborg. Filmen visade sig bli en viktig del i sorgearbetet, och den blev också en påminnelse om att det finns viktigare saker i livet än handboll. Gemenskap, fest och möjligheten att invadera andra städer, för att nämna några.

Årets bild – själaglad tvättbjörnspappa på julbord
Foto: Joakim Geigert
Jag fick den bästa platsen när Klackar & Grejer bjöd på julbord, och stormtrivdes, som ni kan se på bilden. Kikar ni över axeln kan man skymta en bald Stephen Baldwin. Och det är alltså jag med flugan, till höger i bild. Mannen med rattmuffen runt huvudet har ingen anknytning till Klackar & Grejer, än…

Årets bank – Länsförsäkringar
Länsförsäkringars banktjänst erbjuder en funktion som tycks vara unik för företaget. Man kan ange vilket datum en faktura ska betalas, så att man aldrig riskerar att missa förfallodatumet. Tyvärr verkar det inte vara särskilt många som använder sig av Länsförsäkringar, men kanske är det fler banker som följer deras exempel och börjar erbjuda sina kunder denna fantastiska funktion. Det där med förfallodatum är nämligen svårt att hålla reda på själv.

Årets julgris – The Notorious P.I.G.
Ett av 2013 års stoltaste ögonblick. Klackabackens julöl sålde som snö i helvetet och jag kan bara anta att det hade med den vackra etiketten att göra. Min debut som öletikettsdesigner kunde inte vara mer lyckad, och med tanke på att innehållet smakade minst lika gott som etiketten var snygg, så var det ett rakt igenom lyckat samarbete som avslutade året.

Årets indirekta hyllning – Frölunda Indians supportrar på Twitter
Frölundas SHL-säsong började inte särskilt bra resultatmässigt, och det dröjde inte länge förrän lagets inbitna supportrar sökte orsaker och krävde förändringar. Årets nya intro sågades längs fotknölarna, och upprörda fans vädjade till klubben att de skulle byta tillbaka till förra årets intro. Det hela eskalerade i en hätsk Twitter-diskussion mellan klubben och dess supportrar, och efter många hårda ordväxlingar kunde man till slut närma sig varandra genom en kompromiss. Eftersom jag var inblandad till 95% i produktionen av förra årets intro kunde jag inte annat än ta åt mig av alla de hyllningar och det beröm som riktades åt det av klubbens mest hängivna fans. I det hårda nätklimat som råder så kan man aldrig räkna med direkta hyllningar, så när hyllningarna sker i indirekt form gäller det att glupskt slicka i sig så att det inte kurrar i magen på ens narcissistiska monster.

Årets julklapp – bloggen som blev en bok
Årets sista utmärkelse knyter ihop detta maratoninlägg genom att återvända till inledningen av detsamma. Mellan åren 2007-2012 höll min bror Kristoffer igång en av de bästa fotbollsbloggarna som någonsin funnits på nätet – Nosaby IFs spelarrådsblogg. Sedan bloggen lades ner har det varit min ambition att föreviga alla underbara krönikor i bokform, och när Nosaby i år avancerade till division II för första gången i klubbens historia såg jag min chans. Jag visste så klart inte då att bloggen bestod av 233 000 ord, och att det skulle krävas en månads intensivt arbete för att komprimera dessa till en hanterbar bok. Men fem dagar innan julafton kunde jag hämta ut fem rykande färska exemplar av boken på tryckeriet. 276 sidor, en hel hög med bilder och en sjuhelvetes massa text utgjorde min finaste julklapp och min största överraskning någonsin, och jag skäms inte ens när jag skryter om min förträfflighet. Även om jag fick många fina julklappar själv så är det svårt att tävla mot ett verk av Nosaby-bokens magnitud. Nu har jag även angett tonen för detta årets stora händelser – mitt och Malins bröllop i maj samt min trettioårsdag i slutet av året. Allt annat än presenter i miljonklassen vore en besvikelse. I ett kommande blogginlägg ska jag gå in lite djupare på Nosaby-boken och dess innehåll, för den som är intresserad.

Nu kan jag bara önska er alla en god fortsättning. Hoppas att ert 2014 blir lika bra som mitt.

Kommentarer