Om du läst mitt inlägg om videon till Foo Fighters Word Forward, så vet du att mina stoltaste ögonblick hittills i ”karriären” inträffade under studietiden på KY-Akademien. Något som sammanfattar detta är mitt första individuella videoprojekt – musikvideon till Mews fantastiska Comforting Sounds.

Att fortfarande se min första video som min bästa är inte endast positivt, så klart. ”Du är inte bättre än ditt senaste projekt”, brukar det ju heta, men jag är ännu inte bättre än mitt första, och även om det ofta väckt tvivel hos mig själv, så är det på samma gång betryggande. Att skapa videon innebar en kreativ och känslomässig urladdning, och det är skönt att veta att man har det i sig, vilket hela tiden gör att man anstränger sig till det yttersta för att göra det bästa av varje nytt projekt.

Dessutom är det sällan en kund kräver (eller betalar för) tre veckors total uppoffring, när man inte ens vet under de första två veckorna hur slutresultatet ska bli. Så var nämligen fallet i detta projekt, och storyn utvecklades och justerades allteftersom scenerna föll på plats, en efter en. Som uppdragsgivare var jag den sämsta jag jobbat med, jag krävde hela tiden alltmer uppmärksamhet och kunde helt apropå ändra redan spikade scener. Men grundtanken hade varit densamma från första stund…

Att mitt första projekt skulle bli en musikvideo rådde det inga tvivel om. Det var däremot en slump att det blev just det danska sagopopsbandet Mews niominutersepos Comforting Sounds. När jag hörde den underbart melankoliska låten förstod jag att den passade perfekt till det berättelseskelett jag byggt upp under några veckors tid, på våren 2010. En av mina största rädslor här i livet är att leva ensam, och att dö utan att någon saknar mig, eller ens märker att jag är borta. Därför ville jag låta en tystlåten och blyg gammal man spela huvudrollen i videon. Och genom en rad händelser skulle ett hopp tändas hos honom, men att lämna ensamheten innebär ibland att man sätter tryggheten på spel.

Spoiler alert! Om du inte vill veta hur storyn utvecklas innan du sett videon, föreslår jag att du gör det nu, innan du läser vidare.

Efter att ha hittat en väldigt vacker blomma i regnet på vägen till den lokala puben, hamnar mannen till slut på en bänk precis intill en lekpark, där världens sötaste Alicia leker i vattenpölarna. Alicia är en nyfiken liten dam, och vill så klart veta vem den ensamme gubben på bänken är. Mannen, som inte är van vid barn då han själv aldrig haft några, blir mållös i den sprudlande Alicias närhet. Men när hennes uppmärksamhet dras till blomman kan han inte stå emot impulsen att ge den till henne. En gest som får oanade konsekvenser.

En generös och harmlös handling utlöser ett händelseförlopp som gör att mannen slits ut ur ensamheten och hamnar i händelsernas centrum. Självklart är den där ensamme, alkoholiserade gubben pedofil, tänker man. Varför skulle han annars ge en blomma till den där lilla flickan? I stundens hetta tar några personer saken i egna händer, och gubben blir brutalt misshandlad, utan att någon ingriper. Mannen avlider av sina skador, och på kyrkogården står en förkrossad Alicia, med blomman i handen.

Plötsligt inser stadens invånare att man varit för snabba med att döma, att mannen endast handlat i godhet, och gett Alicia blomman för att sprida glädje på det enda sätt han visste. Skamsna och sorgsna närvarar de vid begravningen, framför korset utan namn, och strör blommor på mannens grav.

Den sista detaljen i videon blev den inledande texten – ”To die loathed is better than dying alone.” Vilket kan ses som sensmoralen i berättelsen. Hellre lämna negativa avtryck än att inte lämna några alls.

Detta är en video som ligger mig oerhört varmt om hjärtat, dels tack vare den fantastiska låten, men framförallt för det oerhörda jobb jag lade ner på alla teckningar och animeringar, i ett program jag knappt använt tidigare. Jag minns med värme min flickvän Malins bestörtning, när jag efter två veckors jobb inte såg någon annan utväg med videon än att mannen måste dö. Det var som om mannen blivit en omtyckt familjemedlem, och nu skulle han ryckas ifrån oss.

Med närmare 50 000 visningar på Youtube och idel goda omdömen förblir det här min finaste, sorgligaste video i många år framöver, även om jag så klart hoppas att jag snart kan hävda att jag inte är bättre än mitt allra senaste projekt.