Efter att ha växt upp på en musikdiet som i princip endast bestod av Metallica, utvecklades senare mina smaklökar och jag förtärde band som Queen och Deep Purple, och nu flera år senare följer jag i princip den musikaliska tallriksmodellen och konsumerar allt från Jay-Z till Motörhead till The Tallest Man On Earth till Rage Against The Machine till Urban Cone. Okej, jag är den första att erkänna att jag för det mesta håller mig till de grundaste delarna av mainstreamen, men jag har aldrig känt att jag vågat simma i de djupare musikaliska vattnen utan rädsla för att drunkna. Och nu när jag liknat min musiksmak vid både mat och vattendrag är det dags att komma till poängen.

Någonstans tror jag att mina musikaliska preferenser alltid kommer grunda sig i hårdrocken, och det var därför en ära för mig när grabbarna i göteborgsbaserade Bombus frågade mig om jag ville göra deras allra första musikvideo. Efter några korta, inledande diskussioner var vi överens om att en klassisk straight-forward röjarfestvideo var det skönaste alternativet, med tanke på den tajta tidplanen och den strama budgeten. Den 16e mars träffades vi i en väldigt musikvideokompatibel lokal (såväl Roffe Ruff som Håkan Hellström har spelat in musikvideor där), tillsammans med bandet och cirka 50 halvonyktra statister, som ju längre kvällen led brydde sig mindre och mindre om att kamerorna var närvarande. På gott och ont, eftersom det både innebar att vi fick väldigt schyssta klipp, men samtidigt fick skydda kamerorna från flygande ölburkar och fallande rockers.

Allt som allt var det en rolig, påfrestande, inspirerande, klaustrofobisk, intensiv och härlig dag med färgstarka personligheter och livsnjutande musikentusiaster. Bombus gav allt när de plöjde igenom låten Apparatus sju eller åtta gånger, och publiken röjde bara mer och mer för varje gång. De stora hjältarna denna dag stod dock bakom kamerorna, och om det inte vore för den ovärderliga hjälp jag fick av Jesper Styrenius och Lea Zuna hade det inte blivit någon video överhuvudtaget. Och hade vi inte fått hyra kamerorna vi behövde av John Eriksson och Fabian Tellermark till gravt rabatterade priser hade vi sprängt budgeten både fem och tusen gånger. Det är skönt att veta att det finns människor i den här branschen som inte bara bryr sig om att tjäna pengar, utan sträcker ut en hjälpande hand av kärlek för filmskapandet. Fantastiskt, I tell you.

Titta och njut av festligheterna, den sköna låten och diverse fågelmasker, ballerinor och krigshjältar. Och glöm inte att följa Bombus på deras pågående turne, snart kommer de till en stad nära dig. Själv ska jag förtära lite Woodkid innan det är dags för lunch.