Det var upplagt för fest. Göteborg skulle få veta att det inte bara är blåvita änglar som skanderar ”IFK!”. Tusentals kristianstadsbor hade tagit sig till Sveriges framsida för att hjälpa sina hjältar under säsongens sista kväll med gänget. Guldet skulle hem till nordöstra Skåne för första gången på 60 år.

Och länge var det en orange fest. Göteborgs uteserveringar och gator färgades orangea, och vart man än vände sig vrålades hejaramsor från upprymda IFK-supportrar. Det var en mäktig syn att som kristianstadsson bevittna en sådan uppslutning och ett sådant engagemang i sin nya hemstad. Och under 59 minuter och 59 sekunder av matchen i Scandinavium hade IFK Kristianstad inte bara en, utan cirka 5.000 par händer på det efterlängtade guldet.

Sedan tog festen slut, och det var som om någon drog ur kontakten. I matchens sista sekund lyckades Drott på något sätt få in en boll, och tog för andra gången ledningen i matchen. 27-28. Slutsignal. Ridå.

Det har redan skrivits spaltmeter om finalen, om vad som hände, om vad som borde ha hänt, om alla ”tänk om”. Så jag tänker inte skriva mycket mer om det. Det var länge en fantastisk dag, och i mina (något partiska) ögon förtjänade IFK Kristianstad – såväl laget som supportrarna – det där guldet. Men det är inte över förrän den feta damen sjunger, och just där och då var det extra surt att höra hennes halländska stämma. Det enda jag kunde glädja mig åt efter matchen var att jag inte behövde åka med i någon av bussarna de långa milen tillbaka till Kristianstad.

Istället körde jag till kontoret och ägnade hela natten åt att sätta ihop den film jag gjorde på uppdrag av IFK. En film om de fantastiska supportrarna. En film som kom att handla om den underbara förfesten, och om ångesten som infann sig när den riktiga festen tvärdog. Men av reaktionerna på filmen att döma så var det nog många som kände sig stolta dagen efter, när de kunde minnas tillbaka på vilken fest de hade bidragit till i Göteborg. Förhoppningsvis ordnas det en liknande fest nästa år. Och då får efterfeststämningen gärna vänta till dagen efter.