Det är inte alltid fel att befinna sig mittemellan två uppdrag, eftersom man då får möjligheten att putsa lite på sina färdigheter inom områden man kanske inte annars kommer i kontakt med. Min något oönskade sysslolöshet den senaste veckan har till exempel lett till att jag ägnat min tid åt logodesign, och tagit fram fem logotyper för diverse ändamål. Vissa av dem kommer kanske till användning, vissa kanske kastas i den berömda designpapperskorgen. Det spelar egentligen ingen roll, eftersom jag fått chansen att fördjupa mig ytterligare i – och intensifiera mitt brinnande hat gentemot – Adobe Illustrator.

Jag är säker på att det är ett fantastiskt program när man väl lär sig det, men när man som jag är van vid den logiska enkelheten i After Effects och Photoshop är Illustrator ett vedervärdigt program. Jag hoppas att jag en dag lär mig att älska det, så att jag kan spotta ur mig loggor och symboler i ett rasande tempo, istället för att lägga en halvtimme på att få en text att följa en cirkel, och lika lång tid på att ändra färg på en helt annan cirkel.

Den första loggan jag gjorde, som egentligen varit klar sedan filmen från Anderstorp Raceway, men som blivit lite modifierad och stylad under den senaste veckan, är en rund liten rackare jag skapat åt Månsson Enterprajs. Grundaren och den andlige ledaren Fredrik Månsson är en tidigare kollega, som hjälpt mig med allt möjligt sedan första gången jag träffade honom. Han var den som såg till att min rekordkorta hiphop-karriär fick en pimpigare aura genom att låna ut såväl päls som pimpstav till mig, och om man någon gång behöver ett djur till en filminspelning, levande eller uppstoppat, så är Fredrik the go-to-guy. När man inte hittar honom på en av Göteborgs barer eller restauranger håller han till i sin verkstad där han snickrar, målar, svetsar, stoppar upp, broderar eller eldar, så därför bestämde jag mig för att inkorporera Månsson Enterprajs-loggan i en fixar-miljö, med en värdelös copy som utfyllnad.

En annan logga (eller kanske snarare symbol/emblem, jag vet inte ens skillnaden) som jag slängt ihop är för den än så länge superhemliga medlemsklubben V&V, som jag inte får avslöja namnet på eftersom jag då får huvudet bortsprängt. Symbolen/emblemet/loggan på bilden är inte heller den officiella (jag tvingades göra två, under pistolhot), men jag hoppas kunna visa även den officiella loggan när hotet om bortsprängt huvud svalnat. Den superhemliga medlemsklubben V&V har egentligen ingenting med isärplockade pianon eller orglar att göra, men jag tog tidigare i veckan en massa stillbilder i den intilliggande piano- och orgelverkstaden, och jag tyckte att bilden i bakgrunden passade bra till symbolen/loggan/emblemet, och den bidrar dessutom till att det blir ännu svårare för utomstående att lista ut vad V&V verkligen sysslar med.

Den sista loggan jag har tillåtelse att visa (nummer fem har jag gjort för ett ännu oinspelat matlagningsprogram med hemligt namn), är den för PGBA – Professional Golfers’ and Beer Association. Det är egentligen ingen riktig organisation (vilket kanske är lätt att räkna ut), utan bara något jag satte ihop för skojs skull inför vår årliga golftävling – Birdie Putt Invitational. Designen och namnet är självklart inspirerade av PGA, men i mina ögon är min version bättre. Den har ju öl i sig.

Jag har även satt ihop en film inför årets drabbning på Woodlands Country Club i Örkelljunga, men på allmän begäran av de inblandade hålls den hemlig, då den vittnar om att ordet Professional i organisationsnamnet kanske är något överdrivet. Förhoppningsvis får jag anledning att återkomma med en ny film från årets tävling, där kvaliteten på spelet håller betydligt högre klass.

Nu ska jag fortsätta min jakt på kärleken till Adobe Illustrator!